Torrsättning i sensommarsol

I tisdags, efter arbetet, var det dags för årets sista båtfärd med Stella. Den till vinterhamnen på Fotö. Båtturen var lika trevlig som förra året, faktiskt ännu trevligare, eftersom såväl vädret som Stella var på topp. Tidigare år har jag haft problem med beväxting på propeller med den påföljden att jag knappt kunnat manövrera i hanm. I år, troligtvis till följd av en kortare period i sjön och ökad användning, jämfört med de tre, fyra senaste åren, gick det som en dans och Stella tuffade på med sina modiga 6 knop. Men för att börja från början; den senaste tiden har varit arbetsmässigt mycket hektisk och jag känner en del press. Huvudvärken har kommit allt oftare. Men när kära L och jag höll på och rumsterade i ruffen inför avfärden, kunde jag känna hur allt rann av mig. Den välbekanta inramning som ruffen utgör är så förknippad med lungn och ro, lust och trevliga minnen, att den direkt påverkade mig. Jag kände hur allt r a n n av mig och jag fick en timme i den sena eftermiddagssolen, ensam i Stella. Fantastiskt, härligt, helande. Varför är jag inte ute på några sådana båtturer oftare? Det måste jag lägga på minnet inför nästa år.

Stellas vinterhamn på Fotö

Vid torrsättningen var jag inte med, den sköter Holger, som har mitt obegränsade förtroende, liksom varmkörning, glykol- och oljebyte. Kan inte bli bättre. Nu står hon på land och lite höstarbete återsår och man kan börja se fram emot våren och en ny säsong. I vinter kan det hända att vi byter spisen. Den är trots allt 30 år nästa år.

Besök i Hälsö hamn

S/Y Sofia med hela semesterbesättningen är på besök över helgen. Ett SMS mottogs nyss med texten "Örnen har landat". Två kilot räkor finns med för kvällens reunion. Jag får väl ta med datorn så jag kan visa semesterbilderna.