Ingen långsegling, men flera korta

I år blir seglingen varvad med sommarprojektet hemmavid. Just nu är vi på några dagars seglats med lillbettan och hennes familj. Detta efter ett par dagar på Läsö med fam. Ericsson, som är våra äldsta seglarkompisar. Skeppare Ericsson och jag har dessutom kamperat ihop i många år inom mitt gamla yrke som officer.

Face liften som Stella fått fungerar alldeles utmärkt, dvs nya spisen. Till nästa år behöver jag göra något åt durken i sittbrunnen. Det märks verkligen att hon börjar bli gammal, kära Stella.

Face lift

Till årets säsong var en del åtgärder nödvändiga. Dels blev vi av med huvudankaret i Grebbestad under förra årets seglats, dels har den 30 år gamla Primusspisen gjort sitt. Så idag gjordes det inköp av en ny "ankarolina" och en ny sladdvinda. I kväll demonterades Primusspisen, som var original i Nova 1982. Demonterad kunde vi nöjt konstatera att den vi tänkt ska ersätta den gamla kommer att få plats. Gasolslang byts samtidigt. I morgon köper vi den nya spisen. Nytt Bruzeankare står också på inköpslistan, liksom lite andra småsaker av "säkerhetskaraktär".

Med ny gasolutrustning, ny elkabel med inbyggt jordfelsskydd och bra förtöjningsutrustning ska väl kära L och barnbarnens föräldrar kunna känna sig trygga.

I rätt hamn

För tio minuter sedan förtöjde jag Stella på din plats, i Hälsö hamn. Resan från Fotö gick för maskin, i sakta mak och utan problem.

Sjösättning

Idag, vid tretiden, ringde Holger och sa att Stella var i. I morgon blir turen till Hälsö. Sedan blir det dags för däck och sittbrunn, som vi alltid brukar ta efter sjösättning. Innan vi flyttade till Hälsö gjorde vi oftast det i samband med första helgen ute i båten.

Vårbestyr

Då är vi igång med vårbestyren. Sent och långsamt, på grund av ihållande ryggbesvär. Nu är det dock snart dags för sjösättning. Det har faktiskt inte varit bråttom heller, eftersom arbetet med vår brygga blev försenat när isen la sig tidigare än beräknat. Arbetet som skulle varit klart i höstas blev inte klart och hantverkarna som var kontrakterade då, var kontrakterade för andra jobb, när isen väl gav med sig. När båtarna började sjösättas fick de ligga i gästhamnen, eller stå kvar på land. Nu har dock arbetet med bryggan kommit så långt att man kommer torrskodd ut till vår plats och då kan det vara läge att komma skön.

Så här såg det ut i slutet av oktober. Inte lätt att ta sig ut till vår plats, som skymtar i bakgrunden.

Återbesök

Vår nya sprayhood är på återbesök hos kapellmakaren för reparation. Han hävdade onaturligt slitage. Vi tyckte det var dålig kvalitet. Återstår att se om det var dålig service också.

Bildspel

Bilder från sommarens seglats är äntligen uppladdade till flickr. Kolla in bildspelet genom att klicka på det. Vänta med att klicka tills du ser en bild i bildrutan. Det tar en liten stund att ladda in alla bilderna.

Bukt med bark

Efter nyårshelgen var jag tillbaka vid Stella för att ta bort de senaste dagarnas snö. Det var en skrämmande syn som mötte mig. Sittbrunnen var helt igensnöad och vinden hade drivit upp snön mot ruffluckan och skottet, där en ventil stått öppen för ventilationens skull. Efter att "öst" sittbrunnen med slaghinken kunde jag titta in genom ventilen och konstatera att en del snö pressat sig in därigenom och låg nu i hon och på arbetsbänken.

Sitta i den?

På däck var det inte mycket bättre. Under ett decimetertjockst snötäcke hittade man en isbark som var så tjock att den gick jäms med överkanten på railen. Alltså ungefär fyra cm tjock, stenhård is. Det tog över två timmar att befria ungefär halva däcket från isen. Mer hann jag inte denna dag. Redan nästa dag kom blidvädret med lite regn. Jag har inte varit vid Stella sedan dess, men räknar med att blidvädret gjorde resten av jobbet.

Däcket i dagen igen. Notera iskanten upp till sargen.

En fråga jag ställt mig, efter att sett "eländet", är om det är så vettigt att ha Stella så oskyddad. Första vintern på Fotö hade jag täckt akter om masten, men presseningen blåste delvis sönder - den var helt ny - och sprayhooden nöttes sönder under den. Det blev dyrt och jag tänkte att det skulle fungera utan. Men så kom vintrarna.