Efter nyårshelgen var jag tillbaka vid Stella för att ta bort de senaste dagarnas snö. Det var en skrämmande syn som mötte mig. Sittbrunnen var helt igensnöad och vinden hade drivit upp snön mot ruffluckan och skottet, där en ventil stått öppen för ventilationens skull. Efter att "öst" sittbrunnen med slaghinken kunde jag titta in genom ventilen och konstatera att en del snö pressat sig in därigenom och låg nu i hon och på arbetsbänken.
 |
| Sitta i den? |
På däck var det inte mycket bättre. Under ett decimetertjockst snötäcke hittade man en isbark som var så tjock att den gick jäms med överkanten på railen. Alltså ungefär fyra cm tjock, stenhård is. Det tog över två timmar att befria ungefär halva däcket från isen. Mer hann jag inte denna dag. Redan nästa dag kom blidvädret med lite regn. Jag har inte varit vid Stella sedan dess, men räknar med att blidvädret gjorde resten av jobbet.
 |
| Däcket i dagen igen. Notera iskanten upp till sargen. |
En fråga jag ställt mig, efter att sett "eländet", är om det är så vettigt att ha Stella så oskyddad. Första vintern på Fotö hade jag täckt akter om masten, men presseningen blåste delvis sönder - den var helt ny - och sprayhooden nöttes sönder under den. Det blev dyrt och jag tänkte att det skulle fungera utan. Men så kom vintrarna.
Inlägg